Den svensk-bolivianska gruppen Khala Uma har i hela 35 år berikat Sverige med folkmusik från Anderna och skänkt aymarafolket ett ansikte. I Khala Umas nyskrivna musik blåser vindar från den andinska högplatån ihop med den skånska slättens klanger.

Gruppen tog form på 1980-talet i La Paz, Bolivia, då Gitte Pålsson arbetade som volontär med att bygga upp musikverkstäder ihop med aymarafolket. Där träffade hon Cesar Salazar, som spelade traditionell andinsk musik. Kärlek uppstod och 1988 anlände Cesar och Gitte till Sverige med dottern Tania Wayra.

Khala Umas suggestiva rituella står alltid i relation till Pacha Mama - Moder Jord. Denna relation är navet i den andinska musiktraditionen. Khala Uma väver ihop texterna och sångerna med olika flöjter, trummor, gitarr, charrango men också en mandola. Sångerna framförs på aymara, spanska och svenska, med rytmer från Anderna och med melodier som påverkats av svensk folkmusik såväl som av möten med folkmusiker från andra länder.

Khala Uma betyder "sten och vatten" på Aymaraspråket, det språk som folket i Bolivia pratar. Awicha betyder "gammal kvinna", "mormor" eller "farmor". Berättarkonserten bygger på Cesar Salasars berättelser och Tania Wayras minnen av farmor i Bolivia men också minnet av mormor som ville se Titikakasjön som ligger mellan Bolivia och Peru, innan hon dog. Vi möts över gränserna!

På scen:
Cesar Salazar: panflöjter, kena, trumma, sång
Tania Wayra: sång, fiol, trumma, övriga rytminstrument
Gitte Pålsson: sång, gitarr, charrango
Allan Skrobe: gitarr, mandola, m m